Packning
Packningen är så gott som klar och jag är för en gångs skull väldigt nöjd. Det brukar ju annars just mest betyda ångest för man vet inte hur man ska kunna få med sig allt man vill ha med och samtidigt är man ju alltid rädd för att glömma något.
Men det är så annorlunda nu. Det känns som om man packar för en vecka men det ska man klara sig på i flera månader. Fast samtidigt känns det ändå enklare på något sätt. För om jag säger så här, jag har packat allt jag vill ha med och ändå har jag plats över i väskan. Det är sjukt! Men så är det i alla fall. Men då kan jag å andra sidan packa ner någonting mer som man kanske ändå får användning av. Men för att skicka en passning till en av mina medpassagerare så kommer jag definitivt undvika paraplyet. Jag är alldeles för taggad på den här resan för att tänka i sådana banor. Och även om det skulle behövas så tror jag att jag överlever.
Så detta blir min totala packning, med viss reservation för ändringar eftersom det ändå är några timmar kvar.
4 T-shirts
1 Linne
2 Skjortor (varav en är för att Joel gav mig hans skjorta och uppgiften att fullständigt festa sönder den och sen skicka en bild på den)
7 kalsonger
5 par strumpor
1 Handduk
1 par Flip-Flops
Deo
Schampo
Parfym
Tandborste
Tandkräm
Pengar
Pass med Visum
Anteckningsblock
Penna
Resorb
Ipren
MyggA
11 kondomer (en bra start liksom, Haha!)
Kamera + laddare + USB-kabel
Mobil + laddare
USB-minne
Dator + strömsladd
Är det verkligen något mer jag behöver?
Skulle kanske i så fall vara ett schyst järnrör då man aldrig riktigt vet när man behöver ett. Men jag skippar det, man måste ju våga leva farligt ibland.
Jag vill åka NU!
Snöret
Men det är så annorlunda nu. Det känns som om man packar för en vecka men det ska man klara sig på i flera månader. Fast samtidigt känns det ändå enklare på något sätt. För om jag säger så här, jag har packat allt jag vill ha med och ändå har jag plats över i väskan. Det är sjukt! Men så är det i alla fall. Men då kan jag å andra sidan packa ner någonting mer som man kanske ändå får användning av. Men för att skicka en passning till en av mina medpassagerare så kommer jag definitivt undvika paraplyet. Jag är alldeles för taggad på den här resan för att tänka i sådana banor. Och även om det skulle behövas så tror jag att jag överlever.
Så detta blir min totala packning, med viss reservation för ändringar eftersom det ändå är några timmar kvar.
4 T-shirts
1 Linne
2 Skjortor (varav en är för att Joel gav mig hans skjorta och uppgiften att fullständigt festa sönder den och sen skicka en bild på den)
7 kalsonger
5 par strumpor
1 Handduk
1 par Flip-Flops
Deo
Schampo
Parfym
Tandborste
Tandkräm
Pengar
Pass med Visum
Anteckningsblock
Penna
Resorb
Ipren
MyggA
11 kondomer (en bra start liksom, Haha!)
Kamera + laddare + USB-kabel
Mobil + laddare
USB-minne
Dator + strömsladd
Är det verkligen något mer jag behöver?
Skulle kanske i så fall vara ett schyst järnrör då man aldrig riktigt vet när man behöver ett. Men jag skippar det, man måste ju våga leva farligt ibland.
Jag vill åka NU!
Snöret
T - 2 dygn
Hej alla kära vänner. Detta är starten på vår blogg under vårt stora äventyr. Vi känner att det är en skyldighet till alla er vi lämnar bakom oss att åtminstone låta er veta vad ni håller på med. Så detta är vår gåva till er så vill ni veta var i världen vi håller hus och vad vi sysslar med, så knappa in denna blogg och frossa i vår livsnjutning.
Vi har länge sagt att det börjar närma sig nu men nu kan man nästan känna vingslagen. Det är mindre än två dygn tills att vi sitter på ett plan med Bangkok som slutmål. Men för mig började resan redan i fredags på Lokevägen 28 i Helenelund. Vi hade dragit ihop en avskedsfest för att visa att vi kommer sakna er alla så sjukt mycket under den här resan.
Och vilken fest det blev. Jag vet inte om jag kan prata för allihopa men för egen del kan jag bara säga att det blev en så sjukt klockren fest. Av alla mina vänner kanske jag saknade tre stycken och det säger en hel del om vilken fantastisk uppslutning det var. Och jag kan fortfarande inte riktigt släppa den festen för jag är så överdrivet men uppriktigt lycklig att jag fick tillbringa en sista kväll med er allihop innan vi åker iväg. Det betyder s å sjukt mycket att ni finns där för nu vet vi också vad vi så småningom vill komma hem till. Så tack, på riktigt TACK för att ni förgyllde den kvällen.
Så vad är det nu som väntar oss. Jag kan faktiskt idag mest säga att svaret på den frågan är högst luddig. Det vi vet är vi flyger på tisdag via Peking till Bangkok och att vi har bokat två hotellnätter på något risigt men ruskigt billigt hotell mitt i smeten. Det är ungefär så långt vi har planerat vår resa. Resten kommer att bli rent spontant. Det är precis så vi vill ha det för att det ska kännas som ett riktigt äventyr.
Mitt huvudsyfte för den här resan är i alla fall att känna av total frihet och att jag varje dag kan göra precis vad jag vill och ingenting som kan hindra mig. Och att inte boka någon hemresa på förväg känns bara så sjukt härligt. Och det viktigaste för mig inför den här resan var att jag inte ville ha någonting att komma hem till. Alltså det jag menar att det inte finns någonting här hemma som tvingar hem mig före att jag själv vill det. Jag har sagt upp mig från jobbet och kan inte bli mer singel. Självklart är alla mina vänner ett väldigt stor anledning att sakna det liv jag har häruppe i Stockholm. Men samtidigt vet jag att ni finns kvar även när jag kommer hem och det betyder allt.
Nu väntar en sista nedräkning inför tisdag eftermiddag så är det nåt mer ni vill säga eller göra så passa på nu. Annars ses vi någon gång 2010. Men mer kan jag inte säga nu.
Nu taggar vi för äventyret. Ta hand om varandra så länge och låt den här bloggen spridas så att folk vet att vi lever.
Jesper Tebrand - Er nedräknare i höstmörkret
Vi har länge sagt att det börjar närma sig nu men nu kan man nästan känna vingslagen. Det är mindre än två dygn tills att vi sitter på ett plan med Bangkok som slutmål. Men för mig började resan redan i fredags på Lokevägen 28 i Helenelund. Vi hade dragit ihop en avskedsfest för att visa att vi kommer sakna er alla så sjukt mycket under den här resan.
Och vilken fest det blev. Jag vet inte om jag kan prata för allihopa men för egen del kan jag bara säga att det blev en så sjukt klockren fest. Av alla mina vänner kanske jag saknade tre stycken och det säger en hel del om vilken fantastisk uppslutning det var. Och jag kan fortfarande inte riktigt släppa den festen för jag är så överdrivet men uppriktigt lycklig att jag fick tillbringa en sista kväll med er allihop innan vi åker iväg. Det betyder s å sjukt mycket att ni finns där för nu vet vi också vad vi så småningom vill komma hem till. Så tack, på riktigt TACK för att ni förgyllde den kvällen.
Så vad är det nu som väntar oss. Jag kan faktiskt idag mest säga att svaret på den frågan är högst luddig. Det vi vet är vi flyger på tisdag via Peking till Bangkok och att vi har bokat två hotellnätter på något risigt men ruskigt billigt hotell mitt i smeten. Det är ungefär så långt vi har planerat vår resa. Resten kommer att bli rent spontant. Det är precis så vi vill ha det för att det ska kännas som ett riktigt äventyr.
Mitt huvudsyfte för den här resan är i alla fall att känna av total frihet och att jag varje dag kan göra precis vad jag vill och ingenting som kan hindra mig. Och att inte boka någon hemresa på förväg känns bara så sjukt härligt. Och det viktigaste för mig inför den här resan var att jag inte ville ha någonting att komma hem till. Alltså det jag menar att det inte finns någonting här hemma som tvingar hem mig före att jag själv vill det. Jag har sagt upp mig från jobbet och kan inte bli mer singel. Självklart är alla mina vänner ett väldigt stor anledning att sakna det liv jag har häruppe i Stockholm. Men samtidigt vet jag att ni finns kvar även när jag kommer hem och det betyder allt.
Nu väntar en sista nedräkning inför tisdag eftermiddag så är det nåt mer ni vill säga eller göra så passa på nu. Annars ses vi någon gång 2010. Men mer kan jag inte säga nu.
Nu taggar vi för äventyret. Ta hand om varandra så länge och låt den här bloggen spridas så att folk vet att vi lever.
Jesper Tebrand - Er nedräknare i höstmörkret
