Asien Away

28:e December 16:18

Det blir lite glapp i Bloggen nu och det har ni säkert märkt också. Vi har inte riktigt hunnit med vårat eget tempo de senaste dagarna och därmed har uppdateringen hem till er varit sådär. Men ni ska inte behöva oroa er alltför mycket för här kommer en liten uppdatering om hur underbart vi hade det på Koh Samui.

Men vi tar det från början. När de andra grabbarna valde att ta bussen och båten hela vägen från Bangkok valde jag att stanna i stan för kvällen. Jag checkade in på ett litet hotell mitt på Khao San Road och utnyttjade min ensamma kväll åt att njuta av ett par kalla och kolla folket. Jag förundras fortfarande hur människor från precis hela världen kan samlas på en och samma gata.

Det blev dock inte mycket till sömn den natten då jag redan vid halv fyra var tvungen att checka ut för att åka till flygplatsen. Jag fångade en taxi utanför gatan och inledde en lång konversation med chauffören om allt från europeisk fotboll till varför man jobbar som taxichaffis i Bangkok. Färden tog ungefär 40 minuter och det va en riktigt trevlig resa måste jag säga.

Efter en enkel och smidig incheckning utnyttjade jag väntetiden vid gaten till en tupplur och vaknade inte föränn det var dags att gå på planet. Annars hann jag inte mer än sätta mig förrän jag slumrade in i drömmarnas värld igen. Men eftersom resan varade i kanske 45 minuter fick jag inte riktigt den återhämtningen jag kanske behövde men vad gjorde det när jag landat på en ö mitt i den thailändska bukten?

Jag hade väntat mig paradiset med en ö badande i solsken när jag klev av planet men till min fasa stötte jag för första gången på resan på regn. Det va visserligen bara lite duggregn så jag klagade inte så mycket över det.

Efter att ha gått igenom den lilla men ack så mysiga flygplatsen och fått åkt en minibuss med ett gäng väldigt dryga ryssar va jag framme vid Surat Palm Resort precis vid Lamai Beach. Det var små mysiga bungalows nära den vitkorniga sandstranden och jag kände direkt att jag hamnat rätt. Jag valde sen att bara slänga in grejerna på rummet för att sedan hyra moppe och börja utforska ön. Eftersom det fortfarande va mulet så passade det perfekt. Jag tänkte åka och möta grabbarna när dom ankom med färjan men det slutade med att jag hittade fel hamn så jag missade dom helt. Dessutom åkte jag fast i en poliskontroll för att jag körde utan hjälm (blev inte ens erbjuden en när jag hyrde moppen) och fick böta hutlösa 40 kronor.

Annars blev det en ganska lugn dag där stranden hägrade och vi åt lunch nere på en stilla strandresturang. Middagen spenderades på ett lite finare ställe mitt på Lamai Road och jag tror vi alla njöt efter den måltiden efter två dygns resande. Resandet kändes nog ändå i alla våra kroppar för ingen hade någon större lust att hitta på nåt efter maten så vi valsade hemåt till våra hyddor. Där skulle vi alla avnjuta en ordentlig natts sömn. Det va nog i alla fall va Flemman trodde när han la huvudet mot kudden. Tre timmar senare visste han annorlunda.

I Bangkok, någon av de första dagarna spenderade vi som ni säkert förstår en fikastund på Dunkin' Donut. Flemman uttryckte sig då tidigt att den stora blåbärsfyllda munken skulle vara perfekt att trycka upp i någons ansikte. Skämtsamt ledde det uttalandet till att Flemman gav Martin ett frikort att en gång, vid ett tillfälle (som han fick välja själv) på resan då han helt enkelt fick mula Flemman med en blåbärsmunk.

Nu har ni fått förutsättningarna. Men för att förstå måste ni också få veta valet av tillfälle. Det är nämligen så här att varje gång vi kommer till ett nytt ställe lottar vi vem som ska få sova med vem och i vilket rum med hjälp av en kortlek. Så vi har det röda rummet och det svarta rummet och vi är "knektarna" som ska se om vi får en röd dam eller en svart dam. Det lilla problemet är bara att vi bara hade en röd dam så en får istället kungen. För att göra det till en lite roligare grej så kom vi på den lysande idén att låta personen med kungen utföra ett uppdrag som de andra bestämmer. Misslyckas man eller struntar i det väntar ett straff. Där har ni er anledning.

Så efter noggrant smidda planer totalt utan Flemmans vetskap ställdes klockan på 03:00 den natten. Vi hade planerat allt i sann Jönssonligan-anda och inget kunde gå snett. Martin och jag som då delade hydda smög oss ut, Martin med munken, jag med kameran. Väl insmygda i den andra hyddan, tände vi försiktigt på lampan för att se va vid gjorde, sen hördes ett stort "SPLATCH" och lyckan var gjord. Vi hade nog alla tre suttit och tänkt på hur reaktionen på herr Flemström skulle bli men den blev ändå långt ifrån vad vi hade trott. Den är självklart helt omöjlig att beskriva men lyckligtvis har vi fångat allt på kamerans minneskort. När filmen är redo att släppas officiellt så kommer ni också förstå hur kul det kan vara att se en munk och ett ansikte mötas på ett så brutalt sätt.

Lite Off-topic där ett tag, tillbaka till Samuis vita stränder och klarblåa vatten. Den andra dagen utnyttjades detta till fullo med båda en stärkande morgonpromenad innan frukost och hudbränning resten av dagen. Jag tog visserligen en liten paus från det hela och körde lite med moppen, trots att det mest intressanta jag hittade va ett meningslöst vattenfall.

När jag skjutsat Flemman till gymet och Martin till ett IT-café var det dags för Tobbes tur att leta frukt. Vi lyckades då stöta på ett stort köpcentrum som bäst kan beskrivas som Rusta, Siba och ICA Maxi under samma takpannor. Vi kom i alla fall ut med en påse mandariner och mängder med godis. Jag fick dessutom syn på ett litet men ack så viktigt Dunkin' Donut och kunde inte hålla mig borta. Dock blev det ingen blåbärsmunk.


Samui blev den stilla uppladdningen inför partyäventyret som väntade oss på Phangan så det satsades inte så mycket på kvällarna. Däremot letade vi upp en fotbollspub så vi kunde stilla abstinensen från Premier League en aning.

Sista dagen på Samui nådde sin gryning och Tobbe och jag stack direkt efter frukost iväg för att spela Fotbollsgolf, som jag råkat köra förbi dagen innan. Med varsin liten rund leksak och gröna fält framför oss inleddes tävlingen för att en gång för alla avgöra vem som var Snappers mest framgångrika offensiva kraft. Dessvärre för min egen del hindrade ett antal ogenomtänkt placerade träd min förmåga att göra det jag kan och Tobbe kunde ganska enkelt ta hem det hela. Jag fick nöja mig med en schysst bränna på axelpartiet.

Sista kvällen på Samui glöms säkert lätt bort i sammanhanget och behövs kanske inte nämnas som något mer än som ytterliggare en mysig kväll med grabbarna med en god måltid och ett par bira. Natten smög sig på och vi sömnade snart in för sista gången på Samui för den här gången. Några timmar senare skumpade vi omkring på vattnet med Thongsala, Koh Phangan i sikte. Där väntar en helt historia som får berättas en helt annan gång.

Men välkomna tillbaka till vårat äventyr.

Tebrand