Asien Away

Whoa!

Somna i Bangkok och vakna i Chiang Mai. Så såg våran på förhand helt perfekta bussresa ut. Efter två dagar i Bangkok fick det räcka med svarta avgassnytningar och kaosade Khaosan Road för denna gången. Så efter en inte ens märkbar debatt bestämde vi oss för att dra till treckingens förlovade land uppe i norr.

Dagen är här och visst, vi är i rätt stad på rätt dag men perfektionen ville inte vara med oss hela resan. 12 timmar tog bussresan efter ett antal stopp, där förvirrade thailändare stod och hjälptes åt att skrika och hamra på motorn med de verktyg och ord de hade närmast sig för stunden. Vid femte omstarten tyckte dock bussen att det fick räcka och gav helt enkelt upp. Upp gick också vi för att vänta in en ny buss för att ta oss från den thailändska landsbygden.

Så, hur är då Chang Mai? Staden är för intresseklubben med sina 1,6 miljoner invånare Thailands näst största, men ungefär där tar liknelserna med Bangkok slut. Det är ett helt annat, lugnare tempo och valmöjligheterna till aktiviteter och utflykter gör att vi börjar fundera att bosätta oss här för att kunna beta av allting. Boendet betades av snabbt och vi är nu stolta ägare till två stycken dubbelrum på Chiang Mai Inn, även om det bara är till på måndag. Öppenheten mot främlingar är även den en helt annan jämfört med Bangkok. Jag och Tobbe har spenderat dagen på stan utan att kunna gå långt innan man är uppe i en djup diskussion med någon om allt från thaiboxning till munkar som matar fiskar med sitt nyrakade hår. Alla har sin idé om vad vi bara måste se i Chang Mai, så det är knappt att man ser gatorna på vår nya karta längre för allt kladdande med tempel, skräddare och telefonnummer.

Klart är dock att vi ska med Mr Whisky och hans guide ut på en tredagarsmarch i djungeln. Mr Whiskys motto är "You're never drunk alone". Trots detta var organisationen den klart mest seriösa och hade det coolaste paketet, vad ni än väljer att tro! Så på måndag bär det av mot elefantridning, djurjakt, rafting och vi ska få veta all there is to know about the local eco-system! Allt detta på Thailands högsta berg. Vi kommer bo i totalt isolerade byar och ha maten vi lyckas fånga som huvudingrediens.

Men mer om detta om vi lyckas komma tillbaka! Nu är det dags att göra stan för kvällen där nattmarknad, eventuellt thaiboxning och ett antal Singha väntar! Och så självklart försöka undvika de omtalade ladyboysen inte långt från våran gata.

Martini

27:e November 23:52

Det är mörkt och alldeles tyst omkring mig för första gången sen vi lämnade Sverige. Vi sitter på nattbussen till Chiang Mai och det är först nu vi kommit bort från alla tusentals ljus och oljud som fanns i Bangkok. Jag är visserligen den som älskar när det är full fart omkring mig men just nu va det för en gång skull väldigt skönt att bara kunna luta sig tillbaka utan något som stör. Jag skulle väl i och för sig ljuga om jag sa att det va helt tyst då bussen brummar en del men det ljudet är ändå så pass monotont att man glömmer bort att det finns där.

Men nu har vi i alla fall lämnat Bangkok bakom oss. Om det är för gott på den här resen vet jag inte men min personliga åsikt är nog ändå att jag fått ut det jag ville av Bangkok. Jag vet att farsan totalt spenderade fem veckor i den här stan men det känner jag inte riktigt att jag behöver. Vi har gått all in i två dygn nu och vi har ändå hunnit med en del.

I övrigt är mitt intryck från Bangkok lite delade. På ett sätt är det en väldig häftig stad där man hela tiden förvånas. Man kommer ofta på sig själv att bara stanna till och kolla in någonting närmare, och då kan det va allt från en övergiven och urblåst skyskrapa till ett stort varuhus. Men samtidigt är det en väldigt smutsig och ful stad på många ställen och för mig som kanske inte riktigt är van med dessa absoluta storstäder är det lite främmande och därför också lite svårt att greppa.

Men vi ska väl ändå sammanfatta Bangkok på något sätt och för mig är det givet att det blir genom en lista. Så jag väljer att rangorda det med en botten-lista med tre saker och en top-5 lista. Och jag börjar givetvis med bottenlistan.

1. "One Stop" - När man åker någonstans och vill ha tag i en tuktuk eller taxi så är det många som alltid går med på en nästan gratis resa bara som får göra ett stopp på vägen. Vi fattar såklart att det är för att dom vill att vi ska köpa massa saker på det där stoppet så vi knatar alltid vidare. Men det är drygt dom gångerna man verkligen vill ha en tuktuk eller så.

2. Dormitory - Jag är visserligen inte speciellt kräsen  över hur vi bor men jag känner ändå att det här med att dela rum med folk vi inte känner inte riktigt är min grej. Dels måste man anpassa sig efter om resten av rummet vill sova eller tvärtom och dessutom vågar man inte riktigt lämna grejerna framme och det är lite frustrerande.

3. Språket - Man har inte riktigt hunnit vänja sig med att inte många förstår någon engelska. Självklart fungerar det oftast med kroppspråk och upprepningar men det är lite frustrerande emellanåt. Men å andra sidan så är det ska vara så det handlar bara om att komma in i det.

Egentligen ganska svårt att komma på någonting negativt med Bangkok. SOm jag skrev innan så är helhetsintrycket ganska blandat så det är väl det i så fall, men det är svårt att på detaljnivå beskriva något dåligt med stan. Däremot är det lättare att ge er fem saker som gör Bangkok klart värt att besöka.

1. Khao San Road - London har Piccadilly Circus, New York har Time's Square och Bangkok har Khao San Road. En lång gata kantad av barer och "foodstands" och fullpackad med folk från hela världen. Att sitta mitt i allt detta och bara titta på rörelsen är en stor njutning ni aldrig får missa om ni besöker Bangkok.

2. TukTuks - Jag älskar att åka TukTuk. Det är så sjukt charmigt och det är skönt att känna det fläkta samtidigt som man åker igenom en så pass stor stad. Och det roliga är att det är så billigt och finns överallt så man behöver aldrig bry sig om vart man är i stan för det är bara att vissla in en TukTuk så tar han dig dit du vill för en väldigt billig peng.

3. Siam - Bangkok City. Alla städer har ett city och i Bangkok är det ganska spektakulärt då det skiljer sig ganska avsevärt från resten av stan. Denna del är modernt med enorma varuhus och SkyTrain som löper genom skyn. Visserligen är det väl inte riktigt detta man åker till Bangkok för men det är fortfarande så pass spektakulärt att det måste kollas in. MBK eller Central World är de två största galleriorna ni borde kolla in för det får ställen som stinsen och Kista att likna en handelsbod.

4. Dunkin' Donuts - Jag vet att detta långt ifrån är en thailändsk idé men som svensk är man inte bortskämd med ett munkcafé (och det är nu man börjar undra varför) så där har vi redan hunnit slinka in ett par gånger. För det är både gott energihöjande att välja och vraka mellan de olika donutsen (kunde inte skriva munkarna för då kanske ni blandar ihop dom med dom skalliga små gubbarna i orangea skynken). Men om vi säger så här. Dunkin' is the new Donken!

5. Lumphini Park - En oas mitt i alltihop som tar oss bort från trafikkaoset och alla ljud och lukter. Där kan man istället bara slå sig ner på en bänk eller på gräset nere vi vattnet och koppla av en stund. Men akta er för varanerna!

Tveka aldrig om ni vill åka till Bangkok. Det är en stad man vill ha sett innan man dör. Men enligt min åsikt så är det ingen stad man behöver tillbringa flera veckor i även om det säkert finns hur mycket som helst att se. Men vi är här för att uppleva mycket så nu får vi se vad Chiang Mai har att erbjuda. Men eftersom farsan inte va där på sin resa så är det lite häftigt för jag vet absolut ingenting om stan. Så jag är faktiskt riktigt taggad att få se hur det blir. Men vi hörs mer om det sen. Nu ska jag försöka vänja mig med alla roadbumps och kanske få i mig lite sömn.

Snöret

27:e November 12:37

Det va en väldigt speciell kväll igår. Den började i ett ganska lugnt tempo men sen bara accelererade den utan kontroll. Vi satt nere vid hotellbaren och tog ett par bira och diskuterade hur vi skulle lägga upp resandet de närmaste veckorna och där blev vi faktiskt sittande ett bra tag. Det var visserligen sjukt skönt och vid det tillfället kunde jag ha suttit bra länge. Men samtidigt kan man ju inte slösa en hel kväll i Bangkok genom att sitta på hotellrummet.

Så vi kom till slut iväg till Khao San Road med en tuktuk och efter lite käk så slog vi oss ner på en bar och beställde in en Chang Tower som helt enkelt va ett trelitersfat man själv kunde fylla på ifrån. Det är verkligen inget att klaga över. Vi stötte i vilket fall som helst på ett par norskor som började snacka med oss. Dom skulle imponera med att sjunga svenska sånger men vi kontrade med utadaesjaelåplevelse och draget var i full gång. Vi hann även med ett par ölspel men vi behöver inte kommentera om hur det gick men låt oss bara säga att det var Flemman som är mest sliten idag.

Vi hittade i alla fall upp på övervåningen där det var någon slags klubb. Till en början verkade det va ett jävla drag däruppe men efter ett tag insåg vi att det inte så vidare bra. Men efter några shotar tequila så drog vi därifrån och lyckades bli övertalade av en tuktukförare som ville ta oss till ett disco. Så vi hamnade någonstans långtifrån allt annat på ett stort men ganska lamt disco. Men vi stannade samtidigt inte mer än max en kvart innan vi rörde oss därifrån och tillbaka till hotellet. Jag och Måsen hade en väldigt skön taxiresa hem därifrån och jag tror chauffören tyckte vi var roliga.

Nu väntar en sista dag i Bangkok innan vi med buss styr oss uppåt i landet till Chiang Mai. Bussen går vid nio ikväll och förväntas ta cirka 11 timmar. Precis som det ska vara. Men allra först. Frukost!

Snöret

26:e November 19:52

Fisherman fisherman!

Här kommer ännu ett spicy inlägg från hetluften i Bangkok! Den här gången ska det handla om mat, eftersom det är vad allting kretsar kring här. Idag har vi ätit, ätit och ätit och ändå är jag hungrig när jag ligger här och skriver. Kruxet med maten här borta är att den visserligen är väldigt billig men portionerna är extremt små. Därför krävs det att man äter dubbelt så många portioner, och när alla vill olika typer av mat, ja då känns det som att man inte gör annat än att kryssar mellan resturangerna.

En sak jag gjorde var att pröva en kötträtt med beskrivningen spicy
Det var ett misstag.
Svetten rann i pannan och det ena sveptes efter det andra. Tungan förstördes och timmarna efteråt brann det i magen. Det var helt klart något annat än spaghettin och köttbullarna man är vad vid hemifrån.

Tobbe

26:e November 18:41

En explosion av lukter. Det är det första som händer när man spatserar runt på gatorna i Bangkok, man åker på en tryckvåg av oidentifierade dofter som en fuktig handduk rakt upp i ansiktet. Det andra man slås av är hur oerhört smutsigt och kaotiskt allt är i staden. Ibland känns det som att folk gör lite som dom vill här, man har redan sett en hel del kreativa parkeringar och spontana u-svängar mitt i trafikhetsen. Vi ska inte ens gå in på hur det känns att åka Tuk tuk, man åker konstant med hakan nere vid fotknölarna.

Någonstans i denna hets lyckades jag med konststycket att supa bort mobben redan första kvällen. Det måste vara något slags rekord ändå... Efter att ha förbannat dom kassa fickorna på mina chinos insåg jag ändå att OM jag skulle tappa bort mobben så kunde det knappast vara bättre tajming än nu. Har ju precis sparat allt viktigt på datan hemma, och jag kommer knappast behöva mobben här borta ändå när jag tänker efter... Lite drygt att inte kunna ringa folk om man känner för det, men annars äre bara klockan som saknas. Den första kvällen hann man även torska i sten/sax/påse mot en 12-årig thailändartjej och blev tvingad att köpa en blomma, dessutom halvt uppraggad av nån (lyckligtvis äldre) random tjej samt släckt resans första bucket. Slurp!

Annars har jag även stått för resans största inköp hittills, nämligen en liten reseanpassad stålsträngad gitarr! Jävligt spontant måste jag säga, men sån är jag liksom.. Vet inte om det var för att kompensera den borttappade mobilen eller för att lindra abstinensen från min kära Yamaha där hemma, men jag är ruggigt nöjd med inköpet, för den blygsamma summan 500 spänn. Det är nåt man älskar med Thailand måste jag säga, man garvar åt alla priser man ser för att det är så sinnessjukt billigt. T.ex. det här med maten. I Sverige hade du ju aldrig slängt maten och köpt nåt annat om du inte var helt nöjd, men kostar maten 10 spänn vilket den ibland gör här så kan man ju nästan kosta på sig det ibland.

Sammanfattningsvis känns det jävligt taggat från min sida, men man har nog fortfarande inte fattat vilken magisk tid vi har framför oss. Resan har redan börjat klockrent, och magkänslan är att man nog hunnit växa en hel del som människa innan planet hem till slasket lyfter...

Flemman

26:e November 07:14

Den största ångesten dagen efter en utekväll brukar alltid dyka upp när det är dags att gå igenom hur mycket allting egentligen kostade kvällen innan. Men over here känner jag att man får vända på frågan istället; Hur kunde jag göra av med så lite pengar igår? För en halv dagsbudget (150kr) fick jag nämligen en timmes taxiresa från flygplatsen till rummet, en god nudelsoppa, en skytrain-resan in till city, en helkväll på stan och en taxiresa hem. Den uppmärksamme märker nog att rummet inte är inkluderat i den siffran men det betalar man tydligen i efterhan och två nätter tillsammans med några britter kostar inte mer än överkomliga 60kr.

För den som undrat hur jag fick mitt mystiska smeknamn LadyBoy kommer svaret här. Det var när en av alla dessa rosförsäljare som springer runt på gatan fick för sig att utmana mig i Thumb War av alla lekar och jag artigt tackade nej, som hon hånandes klappade mig på axeln, kläckte ur sig smeknamnet och gick därifrån. Ingenting går ju obemäkrt förbi detta gäng men förhoppningsvis är det ett namn dom dör ut rätt snart.

I övrigt har jag konstaterat att det blir väldigt ljust väldigt tidigt här. Jag vaknade redan vid sjutiden nu på morgonen av att ljuset hade tagit över makten i rummet. Det hade aldrig hänt hemma om man säger så. Dessutom gillar jag tanken av att vi ligger före er i tiden. Så om det är något ni undrar över om vad som ska hända i den närmsta framtiden så är det bara att fråga.

Tobbe

26:e November 00:45

Henry Chu överallt. Flemman tjatar alltid om dagens kändisspotting men idag var det extra lätt. Hjärnkontorets massmediala ansikte skymtades överallt, gammal som ung. Han och Stefan Ishizaki får ses som Asiens budbärare i Västvärlden. Alla verkar vilja se ut som ut som dom här borta, men som svensk är det inte är det inte lika lätt att smälta in.

Det verkar lukta turister om oss långa vägar, då den ena försjäljaren efter den andra försöker pracka på oss allt från rosor till lustiga hattar och trägrodor som låter om man drar på den med en pinne. Men än så länge har vi stått pall för den asiatiska tsunamin som försöker sluka våra plånböcker. Imorgon väntar däremot shopping och svenska mästerskapen i prutning. Jag är optimistisk man håller ändå Flemman som favorit på grund av hans glada leende. Ingen asiat vågar ta för mycket betalt av det sösta ansiktet.

LadyBoy

26:e November 00:06

Fisherman Fisherman. Det är tydligen så man hälsar för att få uppmärksamhet i Kina. Vi fick höra det ett antal gånger på planet hit men som ni kanske förstår är vi på plats i Bangkok nu och har njutit av en riktig skön första kväll här i Thailands huvudstad.

Men för att ta det hela från början. Vi lämnade er när vi satt fast i Tianjin och just då trodde vi att vi skulle få väldigt svårt att hinna med planet till Bangkok, med tanke på att vi befann oss långtifrån där vi egentligen skulle vara. Och jag tror vi satt fast i den där skithålan utan att få gå av planet i närmare tre timmar innan vi fick veta att vi skulle lyfta igen för att åka till Peking. Oavsett så hamnade vi till sist på rätt flygplats men då var det inte alls så gott om tid som vi hade trott och nu gällde det att skynda sig. Dessvärre så har ju Kina såna otroligt trust issues att det krävdes minst fem kontroller innan vi kom igenom. Men vi lyckades ändå genom en galen rusch genom en av världens största byggnader hinna med planet även om vi vid det tillfället knappast trodde att vårt bagage skulle hänga med.

Men vi landade i Bangkok precis som planerat och till vår lycka hade även väskorna hängt med. Så vi tryckte in oss i en liten taxi som körde oss fram till dörren till vårt hostel. Kostade väl en 80 kronor på en resa över fem mil, det får ändå ses som godkänt. Och efter att vi installerat oss och bekantat oss med några engelsmän från Brighton bar det iväg ner på stan. Det kändes som att vi bodde lite off så vi tog snabbt beslutet att röra oss in till det centrala Siam där vi jagade ett ställe att käka på. Vi hittade något slags food court där vi högg in på någon slags soppa som satt riktigt bra i magen. Och för elva kronor kunde man verkligen inte klaga.

Men vi var ute efter något mer ändå. Visst var Siam ganska spektakulärt med alla neonljus men det vi längtade efter var att sätta oss ner och bara njuta av en öl och något sådant såg vi inte röken av. Så vi ropade till oss en gul taxi som kunde köra oss till Khao San Road som tydligen skulle vara något extra.

Väl framme blev det en välsmakande öl på ett litet hak där vi äntligen kunde slappna av. Och efter att den sänkts vaknade partylustan i oss så vi drog vidare och hamnade på ett rätt skönt ställe där vi beställde in varsin bucket med redbull Vodka. Musiken dunkade och vi kunde verkligen njuta av att vi kommit fram. Vi fick dessutom sällskap av några tjejer från Kina som tydligen riktade in sig på var och en av oss. Vi var självklart misstänksamma men det kändes ändå som att dom bara va ute efter trevligt sällskap att hänga med.

Men en första kväll tar även den slut så efter att vi åkt en taxi som helt och hållet körde oss åt fel håll och efter att vi pratat med en ordningsvakt som vi inte riktigt fattade om han var sur eller hjälpsam så hittade vi tillbaka till vårt boende där vi nu tänkte vila upp oss inför en hektisk morgondag. Men en sjukt lyckad första kväll i Bangkok fick vi ändå och jag måste få säga att just nu finns det inga problem i mitt liv. Det är bara så jävla enkelt.

Men jag avslutar med att säga som en Bajare hade sagt:

Tianjin, förort till Beijing!

Snöret

25:e November 10:21

Vi har inte ens kommit fram till rätt stad utan att problemen redan börjat anlända. Tydligen så var det alldeles för dimmigt i luften över Peking att vi inte kunde landa där. Istället står vi nu mitt ute på flygplatsen i en så exotisk plats som Tianjin. Jag är inte expert på att avläsa en karta på en liten skärm på flygplanet men det känns som att det är en bra bit ifrån Peking i alla fall. Ingen av oss har någon som helst aning om vad detta är för ställe men vi verkar inte få reda på det heller då kaptenen vägrar ge oss någon information. Så vi har suttit här nu i över en halvtimme utan att veta någonting om vad som kommer hända oss. Och vi har ju trots allt ett plan till Bangkok att passa om tre timmar från en flygplats som ligger trettio minuters flygtid ifrån oss. Måsen har redan börjat förbanna allt som har med Kina och göra medan jag mest är lite irriterad över att man knappt förstår deras knackliga engelska.

Men förutom detta lilla missöde och det faktum att jag är i sjukt behov av en bensträckare så är humöret på topp. Det känns visserligen sjukt att det är ljust ute fast klockan mentalt sätt bara är halv fyra på natten. Men jag hoppas i alla fall vi kan få någon slags information om vad som pågår och hur vi ska ta oss härifrån till Bangkok. Visst jag skulle inte banga på att spendera någon natt eller så i Kina men jag tvivlar att vi kommer in i landet utan Visum. Dessutom ser det ut att va ruskigt kallt utanför fönstret, inte riktigt vad jag har packat för. Men som alltid så löser det sig så egentligen är det bara att luta sig tillbaka och fortsätta ljudläsa Snabba Cash eller se slutet på någon kinesisk krigsfilm. Livet kunde fortfarande varit mycket värre.

Flemman har i alla fall skött sitt jobb och redan börjat bonda med en medpassagerare. Synd bara att det inte är en snygg brunett utan istället en långhårig grabb som Tobbe redan döpt till Staffan. Vad jag hör från min plats så verkar dom i alla fall vara inne i en djup diskussion men jag hoppas för mitt liv att det inte handlar om hans jobb , för då avgår jag hellre. Och använder han ordet mingla när vi sluter upp med honom senare så ber jag om en flygbiljett hem så fort som möjligt.

Men som sagt, se det inte som att jag är bitter. Det blir så här ibland. Hörs när vi lämnat stålfågeln!

Snöret

Sådär, då var väskan packad och klar, och om en timme rullar bilen ut mot Arlanda. Trots att jag nästan inte har med mig någonting stannade väskans vikt vid 8,3 kg. Kanske beror det på att jag under de närmaste månaderna kommer vandra omkring som ett levande apotek, eller så är det alla dessa sladdar som ska med. Överföringssladd här, laddningssladd där, USB, mera laddningskablar. Ja, jag har nog allt utom kläder med mig.

På planet blir det ipoden som får underhålla, och om jag har tur lyckas jag väl slumra in en stund. Det skrämmer mig dock att behöva åka med ett kinesiskt flygplan, med tanke på att allting antagligen är anpassat för folk under 1,50, men jag får väl försöka göra det bästa av situationen. När ni sover så sött inatt vid 03:00 svensk tid när vi har nått våran mellanlandning kan ni räkna med att det är en Tobias med rejält ont i ryggen som kliver av planet. Att dessutom behöva mötas av morgonpigga kineser mitt i natten, ja det är underbart.

På återseende kära läsare, men då utan Å Ä Ö :)

Tobbe