Asien Away

3:e December 13:18

Ja må han leva, ja må han leva, ja må han leva uti hundrade år. Dagen då systembolaget välkomnar mig med öppna armar är äntligen kommen, och 2009 blev även det ett år utan snö på min födelsedag. I år kan jag dock köpa den sanningen utan att blanda in klimatförändringarna i diskussionen.

Men men, det här inlägget ska inte handla om min födelsedag, utan om mina fötter. För är det någonting som tar för mycket plats här nere så är det mina fötter. För några dagar sedan gick jag in i en skoaffär för att titta efter ett par nya gympadojjor inför trekkingen, och det var verkligen ett förlöjligande ögonblick. Artigt frågade jag om dom hade stora storlekar i butiken varpå butiksbiträdet svarade att "yeah, yeah we have veri big shoes" och plockade fram ett par pluttiga 44or. När jag ställde om frågan och betonade att det var STORA skor jag var ute efter så tittade biträdet för första gången ner på mina fötter och brast ut i skratt. Efter några "no no no" förstod jag att jag inte hade nๅgonting här att hämta och på vägen ut tittade även biträdets kollega ner på mina vägvisare och efter en kort oförståelig dialog på thailändska stod båda två och skrattade medan jag lämnade butiken med svansen mellan benen. Hela situationen kändes rätt rolig för jag visste ju om att det skulle vara svårt att hitta skor i min storlek här nere, men att storleken på mina fötter skulle roa försäljarna sๅ här pass mycket hade jag inte räknat med.

Det räckte med att gå in i en butik den här dagen för att inse att jakten på ett par nya glänsande ubåtar här nere är en omöjlig uppgift, utan jag får istället acceptera faktumet att jag är ett unikum på en annan kontinent som klampar omkring och lämnar avtryck efter mig som ingen tidigare verkar ha skådat.

Tobbe