Asien Away

10:e Februari 10:14

Fem dagar i Saigon fick räcka tyckte hälften av gruppen så för andra gången under resan splittrades kvartetten till två par. Jeppe och undertecknad hoppade istället på sovbussen nordösterut mot Nha Trang som enligt mer eller mindre pålitliga källor skulle ha syddostasiens bästa dykning. Som numer totalt sålda på dykning tänkte vi att det bara fanns ett riktigt sätt att ta reda på om det stämde och gled in i stan tidigt på morgonen och efter tio hotell lyckades vi hitta det enda utan AC och tog det till samma pris som de andra direkt. Vår logik var inte helt glasklar så tidigt på morgonen.

Nha Trang gjorde oss knappast besvikna. Med sin sju kilometer långa, kritvita sandstrand och sköna backpackerhangouts var det svårt att känna sig annat än totalnöjd. Ännu bättre kändes det efter vi bokade två dagars dyk med Sailing Club Divers med start morgonen efter.

Klockan ringde omänskligt tidigt dagen efter och vi drog oss långsamt nerför trapporna där minibussen till hamnen väntade. Ute på havet  blev vi ihopparade med Tanh, våran divemaster för dagen som sa sig ha dykt två gånger innan. Vi valde att tolka det som ett skämt även om han vägrade erkänna det. Men men, vi överlevde iallafall vårt första dyk vid Octopus Rock så vi hade inte mycket att klaga på. Av många anledningar! Den stora grejen med Octopus Rock var alla långa tunnlar som ringlade sig runt långt ner på botten - ingenting för den klaustrofobiska. Genom enorma stim av akvariefiskar vi förmodligen aldrig kommer kunna namnen på simmade vi genom de långa, trånga tunnlarna. Riktigt coolt! hur mycket du än försökte var det omöjligt att inte stöta på vackra, fula, ovanliga eller sjuka fiskar (eller dykare). Uppe vid ytan kunde vi konstatera att vi spanat in ett par bläckfiskar, ett stim barracudor, den kanske tuffaste pufferfishen som var nästan två meter och vaktade en av tunnelingångarna, och min självklara favorit; Black and White Snapper! Hemlängtan steg lite när den svepte förbi cyklopet.

Nästa dyk gjordes vid Tri Minh Reef där vi såg trigger fish, ghost pipe fish (som även den tydligen är ovanlig) shyssta koraller och en hel del vatten.

Efter dyket var vi helt lediga. Vad är längst ifrån den lugna, harmoniska dykningen undrade vi och kom fram till svaret lika snabbt. Ge sig ut i trafiken! De som varit i en sydostasiatisk stad vet ungefär hur det fungerar, eller inte fungerar och Vietnam har dragit saken bra mycket längre. En fun fact är att på 85 miljoner invånare finns det runt sex miljoner bilar. Ställt mot 60 miljoner motorcyklar. Jag och Jeppe skaffade motorcykel 60 000 001 och 60 000 002 och gav oss ut. Utanför stan hittade vi en otroligt vacker, nästan helt övergiven väg som slingrade sig mellan berg och vatten och små fiskebyar. Utsikten kan nog närmas jämföras med norska fjordar med den skillnaden att det väl i Norge är en 40-50 grader kallare just nu. Jeppe sammanfattade det rätt bra med citatet "Är det här verkligen samma planet jag är född och uppvuxen på". Tveksamt...

Tillbaka i Nha Trang ställde vi in våra motos och kunde konstatera att vi bara var nära att dö några gånger. Skönt tänkte vi och letade upp Anders som kommit till stan över natten.

Dagarna efter det plussades på varandra, bad, mopedande, barhoppande och dykning var det som stod på planeringen medan vi väntade på att få träffa Tobbe som skulle vara i staden, men med 40-gradig feber.

Andra dykdagen hade vi Anders med oss och vi fick dyka med Kris som däremot garanterade att han gjort betydligt fler än två dyk i sitt liv. Första dyket blev återigen Octopus Rock som vi nu har ganska bra rutin på, men men lite tunneldykande på morgonen har ju aldrig varit fel! Vi såg dessutom fler barracudor, en leopardmuräna och en painted anglerfish som Kris blev helt lyrisk över då den var extremt sällsynt. Vi blev självklart också lyriska fast det under ytan mest sett ut som en ganska vanlig, fin liten fisk.

Andra dyket för dagen blev Moray Beach som trots namnet hade läskigt få muränor. Istället såg vi bland annat en Scorpion leaf fish och en Bearded scorpionfish, fler sällsynta fiskar.

Tobbe blev tillräckligt frisk till slut, ungefär lagom till det var dags att säga hejdå till Anders för den här gången, som istället drar sig till Thailand innan flyget hem om några dagar. Riktigt sorgligt och väldigt sjukt att han ska hem till vardagen som vi knappt vet existerar längre. Vi får se om vi klarar oss utan honom, sjukt kul har det varit att resa tillsammans knappt tre månader iallafall!!

Jag och Jeppe drog i samma veva norrut till Hoi An med Tobbe och kanadensarna kvar på playan i Nha Trang. Hoi An är sydostasiens äldsta stad och vi tänkte att det var värt ett stopp på väg norrut.

Som summering är vi fyra alltså i tre olika städer i två länder och allt vi vet är att ett plan väntar i Saigon den 24e mot Jakarta. Livet är ganska skönt.

Måsen