Asien Away

23:e Januari 20:13

Battambang. Smaka på det namnet några gånger. Exakt hur klockrent är inte det på en skala? Man lär ju inte gärna vilja hamna i tjafs med en grabb från den staden direkt. Som Martin redan varit inne på kännetecknas staden av sin karaktäristiska fiskrenslukt och stolta produktion av falska hundradollarssedlar, och utöver det så... finns det inte så mycket annat intressant alls i staden faktiskt. Om Battambang hade varit en fotbollsmatch hade den sannolikt slutat 0-0 och haft Gefle och Trelleborg som aktörer, och tidigt så insåg vi att det inte skulle bli så mycket mer än en natt i den hålan. Sagt och gjort, och dagen därpå satte vi oss på resans typ 74:e buss, destination Phnom Penh.

En liten grej att notera från den här bussen var hur otroligt fascinerande det är hur många olika ljudkällor man orkar registrera utan att bli tokig. Tror jag behövde mer än ett dussin fingrar för att hålla räkningen där ett tag, och det var inte helt lätt att behålla fokus på One Tree Hill-avsnittet på Jespers laptop med hela bussens samlade musiksmak (varav några oerhört irriterande små melodier som kom ur ett litet barns leksak) i öronen samtidigt.

Hur som helst övderlevde vi bussresan och Phnom Penh invaderades runt middagstid. Spontaniteten var på topp och efter att vi träffat kanadensarna för femte staden på resan så blev det plötsligt satsning på utgång. Kortspelen från beer olympics användes flitigt och notan hamnade slut på imponerande 67 dollar, alltså runt 470 spänn. För detta fick vi ett kalas bestående av två stadiga måltider per skalle, 7 kannor bärs, minst lika många mekhongwhiskeyshots och alldeles för många drinkar för att mattesinnet skulle hänga med. Man kunde därmed inte klaga på varken priset eller nivån på förkröket, så upplägget för en lyckad utekväll var klockrent. När kvällen dessutom summeras med att Martin badat i en smutsig flod och Tobbe slitit sönder en av sina få t-shirts han packat med sig, så kan man ju konstatera att det blev ganska lyckat till slut också.

Dagen efter började väl lite som en bakisdag med en promenad på schemat för att kolla in vad den nya staden hade att erbjuda. Efter att Jesper hamstrat upp på snorbilliga dvd-filmer hamnade vi till slut i det gamla fängelset S-21, som under Pol Pots regim användes för att förhöra och tortera folk. Riktigt tunga grejer alltså, och även om det var ruskigt intressant att läsa om den tiden så var det inte utan en obehaglig känsla i kroppen när man verkligen befann sig på plats där allt hade skett för bara 30 år sedan... Och det som var nästan mest obehagligt var att fängelset var en gammal skola, med en lekplats för barnen som delvis omvandlats till tortyrredskap.

För att spinna vidare på samma tema besökte vi självklart den stora avrättningsplatsen vid Cheung Ek dagen efter, där runt 9000 lik grävts fram i stora massgravar, varav den största med 450 människor i samma grop. Självklart var även detta besök mäktigt och skrämmande, men på något sätt kändes platsen numera alldeles för idyllisk för att lämna lika stora avtryck i mig som S-21. Om det inte vore för dom informerande skyltarna hade man lätt kunnat få för sig att dra en picknick mitt i en av dom igentäppta massgravarna.

Innan vi lägger Phnom Penh till handlingarna måste man ju flika in att vi även hann med två schyssta utekvällar till innan resan fortsatte mot "Kambodjas svar på Koh Phangan", nämligen Sihanoukville. Detta kan ju tyckas som en lite skum konstrast, att först sätta sig in i den helt sjukt vidriga historia som Kambodja kanske är mest känt för, för att sedan dra och råfesta på kvällarna. Men vad ska man göra, man kan bara hoppas att historien aldrig upprepar sig.

Vila i frid, alla ni som blev offer för Pol Pot och de röda Khmererna.

Flemman