Asien Away

10:e Mars 08:54

Halloj! Jag vill börja med att säga till er alla att om ni inte läser Måsens senaste inlägg innan det här så tänker jag personligen skälla ut er. Jag är tvungen att publicera detta nu så det blir två inlägg på raken. Men Måsens är prio 1, förstår ni? Dessutom är det sjukt läsvärt..vilket äventyr!

Men efte det är det dags för Tebrand att ta över igen med nya händelseförlopp att fördela. Jag har som ni säkert förstått tillbringat den senaste veckan på en paradisö i Indonesien; Gili Trawangan. Kritvita stränder, kristallklart turkosblått vatten som säkert mäter över 32 grader på dagen. Det finns ingen motortrafik på ön och det kryllar av mysiga resturanger och barer. Så vad gör man när man kommer hit. Jo man skippar allt turistikt och bokar in sig på en dykarkurs.

Detta inlägg kommer så till största del handla om min dykning, för det är vad jag sysslat, andats och levt med de senaste dagarna, så känner ni att intresset för det sviker, så borde ni kanske surfa in på någon annan sida.

Dykning va det jag, jag som aldrig trodde att detta kunde vara min grej för bara några månader sen har nu helt vänt om och det känns nästan som att bli född på nytt. Jag har upptäckt en ny värld och det är helt underbart. Så vi sätter väl igång.

Jag bestämde mig redan på Bali att när jag kom hit till Giliöarna så skulle jag boka in mig på Advanced-kursen. Jag kände att det var ett lagom steg att ta så att jag kan dyka lite var jag än åker i världen. Casey kände samma sak så vi bokade tillsammans in oss på Trawangan Dive nästan direkt efter att vi anslutit hit. Vi fick instruktören Guy (Gee) vid vår sida och såklart var han fransman. Så vi började genast gå igenom vad vi ville göra och vilka dyk vi skulle syssla med och redan nästa morgon var vi på väg ut med båten.

Det första dyket var ett så kallat Fish-ID där det handlade om att påförhand lära sig fiskfamiljer och tecknet för dom under vattnet. När vi sen simmade omkring skulle vi då känna igen det mesta och visa det för vår instruktör. Det i sig gick väl sådär eftersom vi var ovana men dyket blev ändå ett riktigt bra dyk. Och hade det inte varit för något annat hade jag blivit lyrisk över att se dom två små sköldpaddorna halvvägs in i dyket. Men den här gången fanns det något annat som fick mig att nästan tappa regulatorn. Vi simmar mot ett stim med fjärlisfiskar när ett stort svävande djur uppenbarade sig. Och det va inget annat än en tre meter bred "Manta Ray" och vilken syn! Jag har nog aldrig i mitt liv sett något så graciöst och genuint vackert. Den liksom svävade lungt och stilla genom vattnet och det tog ett långt tag innan vi förstått vad vi hade sett. Helt fantastiskt och det gjorde min dag kan jag säga!

Andra dyket den dagen var ett Peak Performance Bouyancy-dyk där det handlar om att få kontroll på sin flytkraft enbart med hjälp av sina lungor så att man utan att röra en fena kan gå upp och ner genom att enkelt andas in och ut. Det va ett rätt kul dyk och om inte annat så väldigt lärorikt. I övrigt såg vi inte så mycket. Vi simmade visserligen runt ett vrak men det var i ärlighetens namn ganska tråkigt. Istället var det roligaste det dyket att jag vart attackerad av en liten triggerfisk. Dom är kända för att kunna bli aggresiva och den här lilla rackaren jagade mina fenor i någon minut. Eftersom han va så liten tyckte jag mest att den va söt. Men då hade jag ingen aning om vad som väntade dagen efter.

Uppstigning tidigt för att dyka på riktigt. Det var dags för djupdyk. Istället för att stanna runt 18 meter gick vi ner hela vägen till 28,6 meter. Skillnaden är att det finns en större risk för "Nitrogen Narcosis" som betyder att du blir lite snurrig och samtidigt måste man vara extra försiktig när man går upp mot ytan för går man upp för fort kan man drabbas av allvarlig dykarsjuka. Men i övrigt var det ett vanligt dyk, eller ja så vanligt var det ju inte eftersom sikten var över 35 meter samtidigt som vi stötte på ett flertal hajar, en mängd rockor och så alla dessa otroliga sköldpaddor. Jag vet inte vad det är som gör det men dom är så coola. Dom sitter där på korallerna och bara chillar. Ser så najjs ut.

Men men, andra dyket den dagen var ett navigeringsdyk men eftersom det va så strömt så kunde vi inte riktigt göra en så bra navigering men vi gav det ett försök och resten av dyket blev ett vanligt dyk. Men återigen stötte vi på något nytt. Denna gång lyckades vi hamna i ett Triggerfisk-revir och dom blev inte glada över det. Hela vår grupp attackerades från alla möjliga håll och vi simmade sicksack genom hela detta kaos (ska tilläggas att det inte var speciellt farligt, men man blir gärna inte biten av en firre för det) och mitt i allt detta simmade två hajar förbi som om dom var ute och pattrullerade i fiskförorten. Men det va ett intressant slut på det dyket och hela båtfärden tillbaka handlade om detta och alla skrattade ikapp.

Den tredje dagen skulle innebära ett sista dyk på kursen, nämligen nattdyket. Men vi bokade om det till dagen därpå av olika anledningar men eftersom jag var så taggad bokade jag in mig på eftermiddagsdyket den dagen och morgondyket dagen efter. Kunde (och kan) verkligen inte få nog av det. Så avfärd igen mot ett koralltätt område där det vimlade av småfisk och makro-liv. Ett annorlunda dyk men inte ett av de mest speciella.

Morgondyket var däremot riktigt skönt. Riktigt bra sikt och sköna strömmar. Det va som en sluttning man gled längs med så man behövde inte ens simma, bara använda sina lungor (som jag på allvar lärt mig nu, det är som när man hittar dragläget på en bil, hittar man det en gång så sitter det) och drifta längs med strömmen. Min dröm innan denna dykning var att få se sköldpaddor men här är dom överallt så det är inte riktigt samma grej längre. Men fortfarande blir jag genuint glad varje gång. Jag älskar dom.

Och så väntade då nattdyket. Jag vet att jag för någon månad sen inte trodde jag skulle våga mig på det då jag brukar ha alldeles för stor respekt för vatten och då speciellt mörkt vatten. Men nu när jag dykt så mycket så kände jag mig hemma därnere så jag var inte ens nervös innan, bara taggad. Och visst var det speciellt. Att gå ner under ytan med bara en ficklampa när det är becksvart. Och havet är som en helt annan plats. Alla fiskar sover och istället har krabbor, makro-liv, bläckfiskar, rockor och annat hittat ut. Och allt är så lungt och tyst. Riktigt häftigt. Däremot kanske jag på något sett hade väntat mig mer för jag var inte helt frälst när jag kom upp till ytan. Men med lite perspektiv på det tror jag ändå jag kommer uppskatta det dyket, för fan det va najjs.

Så nu är jag i alla fall en certifierad "Advanced Open Water Diver" och det känns ju givetvis strålande. Nu kan jag bara längta tills nästa gång jag får dyka och kanske att jag pressar in nåt mer dyk innan jag lämnar Indonesien. Vi får se hur det blir med det. Nu tänker jag i alla fall sluta snacka dykning. Ber om ursäkt om det blev för mycket men är så exalterad över det.

Det har ju faktiskt hänt andra saker också. Som när vi på vägen hit hade oturen att hamna på samma båt/minibuss som tre stockholmsbrudar. Och egentligen kunde jag bara skratta åt dom. Tjejer som tror dom är bättre än andra åker hit med sina märkesbikinis och stora solbrillor, klagar på att dom inte får ryggstöd i minibussen eftersom dom omöjligt kan sitta utan i en den halvtimme som resan tar. Hela tiden hittade dom dessutom något att klaga på. Det var för lång väntetid, det var för varmt, folk förstod inte vad dom sa osv. osv. Jag hade bara lust att säga åt dom att välkomna till världen utanför er lilla innerstadsbubbla. Det är precis såna som gör att vi från Stockholm har så dåligt rykte.

Vi hade ett litet poolparty en dag också. Dykarstället har en riktigt najjs pool med en poolpar man når direkt från poolen. Så vi satt där och tog ett par kalla och det ledde till någon slags fylle lek där man skulle släppa dykarvikter i poolen och så skulle någon annan hinna fånga den innan den nådde botten. Miss betydde en shot. Så vi blev ganska onyktra den kvällen. Men kul hade vi.

Annars åskar det titt som tätt här och när det gör det är det ordentligt. Men det är då sjukt mysigt att sitta under ett tak på någon resturang och spela kort eller kolla fotboll. Så det är vad vi sysslar med på kvällarna här.

Men för mig har som sagt denna ö handlat om dykning men nu har jag en sista ledig dag här innan jag ger mig av på egen hand imorgon och jag och Tobbe har bokat en eftermiddagsdejt tillsammans där vi ska knata runt hela ön. Det sägs ta ungefär tre timmar. Så då får jag se hela den vackra lilla ö. Det blir nog gött.

Och så imorgon bitta splittrar jag upp från dom andra och sticker iväg på en fyra dagars segling till ön Flores. Det blir till att mellanlanda för snorkling och bad, sova gör vi på båten och vi avslutar allt med besök på öarna Komodo och Rinca och kollar in jätteödlorna. Jag är snuskigt taggad. Men jag återkommer med mer om det efteråt. Detta inlägg blev nästan för långt så jag slutar nu innan jag får kramp i fingrarna. Men vi hörs om ett par dagar.

Tebrand