Djungel till... till... det här är ju bara sjukt
12 mars 17:32
Jag befinner mig i ett land där...
...bensin kostar hälften så mycket som vatten
...fläskkott och alkohol är svårare att få tag på än kärnvapen
...sultanens bror slösade bort halva statskassan på bland annat toalettrullshållare i solitt guld
...sultanens mammas katter har ett eget stort palats
Jag befinner mig helt enkelt i Brunei! Mycket har dock hänt sen Mt. Kinabalu så Brunei får vänta några stycken till!
Ursprungsplanen efter berget var att stanna en dag till i nationalparken. Läste ni mitt förra inlägg är det kanske inte helt förvånande att mina ben morgonen efter tyckte att det var en helt värdelos ide. Istället åkte jag tillbaka till Kota Kinabalu och ut på paradison Mamutik där dagen solades, snorklades och varanskådades bort. En bra mycket bättre ide tyckte benen!
Dagen efter var det djungel som gällde. En flygresa senare var jag i helt isolerade Gunung Mulu National Park som antingen nås via flyg, eller tre dagars båtfard uppför floden. Den stora grejen med Mulu är grottsystemen. Mulu har formodligen världsrekord i världsrekord. Har finns världens största grotta, världens längsta grotta, världens djupaste grotta och en hel del till!
Jag fick snabbt grym kontakt med fransmannen Tibo och tillsammans med tre britter bokade vi direkt in en äventyrsklättring till morgonen efter. En sjukt häftig upplevelse där vi i timmar kröp, ålade, firade och simmade allt längre ner under marken och djupare in i grottan med pannlampan som enda ljuskälla. När vi kom ut några timmar senare hade vi sett massa giftiga och gigantiska spindlar och ormar krypa och slingra runt våra fötter.
Racer Cave hade dock inget världsrekord så samma kväll drog vi ett gäng till världens största grottpassage i Deer Cave. Den var så enorm att det var helt omöjligt att ta in. Med dryga 200 meter i takhöjd, mer än så i bredd var det riktigt mäktigt att traska in ett par kilometer i den. Grottan hade också några invånare. Runt tre miljoner stycken. Dessa fladdermöss sover bort dagarna men på kvällen när vi kom dit samlar dom ihop sig i en flygande jatteboll innan dom ger sig ut for att leta insekter. Nar dom lämnar, gör dom det i form av en perfekt rund jatteorm som fylls på konstant i en halvtimme. Igen, fruktansvärt mäktigt!
Fler grottor knatades det runt i under de två dagar jag spenderade där, alla helt otroliga på sitt sätt.
Dagen jag skulle flyga vidare var jag i en grotta några kilometer uppströms. När jag förstod att jag inte skulle hinna med flodbåten tillbaka började jag vandra stigen tillbaka till lägret. Allt gick hur bra som helst till...
FAN! Moon Milk Cave!
Grottan var några hundra meter lång och stigen gick rakt igenom den. Problemet var att jag hade glömt pannlampan, bussen går om 25 minuter och jag har fortfarande några kilometer kvar.
10 minuter senare befinner jag mig i totalt mörker, händerna trevandes efter vad som kanske kan vara stigen, den stora vattenflaskan hårt fastbiten mellan tänderna, saliven och svetten rinnandes, knäna sedan länge helt förstörda och huvudet indunkandes i ännu en vägg medan jag långsamt kryper framåt.
Efter vad som känns som en evighet senare såg jag det! Ljuset vid tunnelns slut! Överlycklig reser jag mig upp, småspringer resten av grottan och ignorerar de nya väggar jag lyckas springa in i.
Som sista man hann jag med planet med destination Miri. Det enda som är riktigt bra med Miri är att det ligger nära gränsen till Brunei, så tillsammans med tyska Monica som jag träffat vid grottorna hoppade jag på en buss österut. Några timmar och en oerhört sträng gränskontroll ("Do you have any liquor?" "No." "Okay, welcome!") senare var vi i Brunei.
Jag ska bjuda på lite bakgrundsfakta om detta bortglömda land. Brunei var ett fattigt litet land tills man en dag råkade snubbla över en massa olja och naturgas. Över en natt blev landet ett de rikaste i världen. Sultanen som bestämmer allt vill vara kompis med alla så han slopar skatterna, ger gratis skolgång och sjukvård, ger alla invånare land att bygga hus på och mycket mer. Själv bygger han sig ett dussin palats varav han själv bor i en simpel 1000-rummare.
Vi missar sista bussen efter gränsen precis så istället tar vi taxi över hela landet (drygt två timmar) till huvudstaden Bandar Seri Begawan medan chauffören stolt visar upp sitt perfekta land. Mil efter mil åker vi genom Shell's område. Det är Shellskolan, Shell shopping centre, Shell Stadium och mycket mycket mer i samma stil. Allt och alla i landet ägs nämligen av antingen sultanen eller Shell.
I BSB tar vi in på en kombinerad idrottshall/backpackerhostel och gör staden by night. Dagen efter spenderas till museumande, kringvandrandes och säga "wow" till alla otroligt stora och utsmyckade statliga byggnader i stan och även en vattensafari ut till Water Village där nästan alla invånare bor i staden. Mitt på floden!
På eftermiddagen tog vi bussen till båten och båten ut ur landet till lilla ön Labuan. Men mer om det blir det nästa gång! För att hålla bloggandet på human nivå klipper jag det här och ger mig istället av på en tredagarstur upp för Kinabatangafloden rakt in i djungeln.
Selamat tengah hari!
Måsen
Jag befinner mig i ett land där...
...bensin kostar hälften så mycket som vatten
...fläskkott och alkohol är svårare att få tag på än kärnvapen
...sultanens bror slösade bort halva statskassan på bland annat toalettrullshållare i solitt guld
...sultanens mammas katter har ett eget stort palats
Jag befinner mig helt enkelt i Brunei! Mycket har dock hänt sen Mt. Kinabalu så Brunei får vänta några stycken till!
Ursprungsplanen efter berget var att stanna en dag till i nationalparken. Läste ni mitt förra inlägg är det kanske inte helt förvånande att mina ben morgonen efter tyckte att det var en helt värdelos ide. Istället åkte jag tillbaka till Kota Kinabalu och ut på paradison Mamutik där dagen solades, snorklades och varanskådades bort. En bra mycket bättre ide tyckte benen!
Dagen efter var det djungel som gällde. En flygresa senare var jag i helt isolerade Gunung Mulu National Park som antingen nås via flyg, eller tre dagars båtfard uppför floden. Den stora grejen med Mulu är grottsystemen. Mulu har formodligen världsrekord i världsrekord. Har finns världens största grotta, världens längsta grotta, världens djupaste grotta och en hel del till!
Jag fick snabbt grym kontakt med fransmannen Tibo och tillsammans med tre britter bokade vi direkt in en äventyrsklättring till morgonen efter. En sjukt häftig upplevelse där vi i timmar kröp, ålade, firade och simmade allt längre ner under marken och djupare in i grottan med pannlampan som enda ljuskälla. När vi kom ut några timmar senare hade vi sett massa giftiga och gigantiska spindlar och ormar krypa och slingra runt våra fötter.
Racer Cave hade dock inget världsrekord så samma kväll drog vi ett gäng till världens största grottpassage i Deer Cave. Den var så enorm att det var helt omöjligt att ta in. Med dryga 200 meter i takhöjd, mer än så i bredd var det riktigt mäktigt att traska in ett par kilometer i den. Grottan hade också några invånare. Runt tre miljoner stycken. Dessa fladdermöss sover bort dagarna men på kvällen när vi kom dit samlar dom ihop sig i en flygande jatteboll innan dom ger sig ut for att leta insekter. Nar dom lämnar, gör dom det i form av en perfekt rund jatteorm som fylls på konstant i en halvtimme. Igen, fruktansvärt mäktigt!
Fler grottor knatades det runt i under de två dagar jag spenderade där, alla helt otroliga på sitt sätt.
Dagen jag skulle flyga vidare var jag i en grotta några kilometer uppströms. När jag förstod att jag inte skulle hinna med flodbåten tillbaka började jag vandra stigen tillbaka till lägret. Allt gick hur bra som helst till...
FAN! Moon Milk Cave!
Grottan var några hundra meter lång och stigen gick rakt igenom den. Problemet var att jag hade glömt pannlampan, bussen går om 25 minuter och jag har fortfarande några kilometer kvar.
10 minuter senare befinner jag mig i totalt mörker, händerna trevandes efter vad som kanske kan vara stigen, den stora vattenflaskan hårt fastbiten mellan tänderna, saliven och svetten rinnandes, knäna sedan länge helt förstörda och huvudet indunkandes i ännu en vägg medan jag långsamt kryper framåt.
Efter vad som känns som en evighet senare såg jag det! Ljuset vid tunnelns slut! Överlycklig reser jag mig upp, småspringer resten av grottan och ignorerar de nya väggar jag lyckas springa in i.
Som sista man hann jag med planet med destination Miri. Det enda som är riktigt bra med Miri är att det ligger nära gränsen till Brunei, så tillsammans med tyska Monica som jag träffat vid grottorna hoppade jag på en buss österut. Några timmar och en oerhört sträng gränskontroll ("Do you have any liquor?" "No." "Okay, welcome!") senare var vi i Brunei.
Jag ska bjuda på lite bakgrundsfakta om detta bortglömda land. Brunei var ett fattigt litet land tills man en dag råkade snubbla över en massa olja och naturgas. Över en natt blev landet ett de rikaste i världen. Sultanen som bestämmer allt vill vara kompis med alla så han slopar skatterna, ger gratis skolgång och sjukvård, ger alla invånare land att bygga hus på och mycket mer. Själv bygger han sig ett dussin palats varav han själv bor i en simpel 1000-rummare.
Vi missar sista bussen efter gränsen precis så istället tar vi taxi över hela landet (drygt två timmar) till huvudstaden Bandar Seri Begawan medan chauffören stolt visar upp sitt perfekta land. Mil efter mil åker vi genom Shell's område. Det är Shellskolan, Shell shopping centre, Shell Stadium och mycket mycket mer i samma stil. Allt och alla i landet ägs nämligen av antingen sultanen eller Shell.
I BSB tar vi in på en kombinerad idrottshall/backpackerhostel och gör staden by night. Dagen efter spenderas till museumande, kringvandrandes och säga "wow" till alla otroligt stora och utsmyckade statliga byggnader i stan och även en vattensafari ut till Water Village där nästan alla invånare bor i staden. Mitt på floden!
På eftermiddagen tog vi bussen till båten och båten ut ur landet till lilla ön Labuan. Men mer om det blir det nästa gång! För att hålla bloggandet på human nivå klipper jag det här och ger mig istället av på en tredagarstur upp för Kinabatangafloden rakt in i djungeln.
Selamat tengah hari!
Måsen
Kommentarer
Postat av: Flemmis
Alltså återigen... Finns det nåt coolare och mer givande än såna magiska äventyr som t.ex. det du håller på å pysslar med nu? Jag tvivlar, det där är fan ren och skär livskvalité! Meningen med livet är stora ord, men det är nog fan inte långt borta ;P Grottorna verkar helt amazing, och Brunei verkar ha kunnat platsa i en Grotescosketch ;P
Postat av: Annipannipäron
Okej nu är det ett till land som man bara måste se innan man kolar vippen.
Trackback
